Med världen som spelfält

Konseljen med kronprinsen gick bra, frågade bland annat om den amerikanska protestnoten och någon redogjorde för dess innehåll. Han tog saken med gott mod och fann att det var ju faktiskt en lustighet att det blivit på det här sättet tillslut, att alla kom samman precis som förr. En kortare diskussion inom regeringen vidtog. Lustig redogjorde också inför regeringens riksbanksfullmäktige angående oljemonopolsfråga. Åtskilliga röster för uppskov hördes, däribland Görans. Myrdal följde mig till UD och berättade en del från sitt Oslobesök. Vi talade också om att han väntade ett formellt anbud från någon som hette Lie (vem nu det kan vara) angående chefskap, han hade meddelat det samma till Erlander. När svaret skulle komma visste han inte. Han medgav att det något berättigat i det första skälet (vad han nu menade med detta, några skäl hade jag inte uppfattat) och sa att det skulle ordna sig.

Inte en fluga förnär

Talade med Erlander om Möllers svar beträffande ministerposten i Köpenhamn. Möller hade redan redogjort för sina synpunkter. Erlander hade ett nervigt och irriterande sätt som han aldrig visar upp när han är med i TV. Med det sagt var det ett bra möte. Men något märkligt att han åter tog upp Morebanker och yrkade på billiga lån. Nåväl det ger sig med tiden vad E. Menar med detta. Det kan ju vara så att han helt enkelt vill hjälpa upp statsfinanserna en smula, och det är ju inte fel. Tunborg gav en del upplysningar om en övervägning av de så kallade överskottsbolagen. Dessa är av yttersta vikt att behålla i kristider. Ifall det blir svårt att hinna med en proposition till denna riksdag så får det bli till nästa, saken är avgjord. Några fler möten av det här slaget behövs inte och vi känner alla konungens ståndpunkt i frågan. Eller rättare hans motto: inte en fluga förnär.